Här kommer bilder på mina hundar i husvagnen.

Ät stål och skit stort.

Väck inte den björnhund som sover.

Så kom vi till Fäviken på torsdagseftermiddagen och traumat från gårdagen var nästan glömt. Då kommer nästa smäll. Det jä--a kylskåpet vägrar fungera. Som den matmor jag är har jag sett till att både skafferi och kylskåp står välfylda. Helgan var den varmaste i mannaminne och under dagarna var husvagnen som en bastu med en fyrtiogradig hetta. Gissa hur det var i vårt kylskåp. Rädda det som räddas kan, men inte var det mkt. Som tur var hade jag ett välfylt skafferi vi fick tugga ur. Men jäsiken vad jag saknade kaffe med mjölk. Pepparkakor ochj the är inte riktigt samma sak.

Då vi skulle åka vidare från Idre hände det som inte får hända. Punkteringen var ett faktum. Ett av däcken på husvagnen hade gjort sitt och var platt som en pankaka. Varför händer detta alltid mig? Jo jag har fått punkteringar tidigare på husvagn. Jag verkar extremt drabbad va detta fenomen. Som tur var har jag maken med på semestern och det är han som får göra sånt där skitgöra. Då uppstår nästa problem, vi har ingen domkraft med. Sen tillstöter ytterligare komplikationer. En av muttrarna som håller fast däcket går inte att få lös. Det var bara att krypa till korset och förstöra kvällen för dotterns blivande svärfar Gert. Han dottern och blivande mågen ( de är inte gifta än) kom åkandes i ilfart. Trots domkrafter och kunnit folk vägrade den jä--la muttern att släppa. Gert och kompani åker iväg flera mil och hämtar en svets och sen lyckas de få loss den jä--a muttern. På med nytt däck. Där skulle historien kunnat sluta men det finns ett mallantrauma i detta. Medan vi väntade på Gert och kompani satt vi i husvagnen på grund av knottplågan utanför. Traumat med däcket hade också satt sina spår. Då Biggan börjar bete sig skälla och gnälla lyckas jag inte uppfatta signalen. Biggan var kissnödig till gränsen för sprängd blåsa. Hon är rumsren eller nästan rumsren och ville inte pinka i vagnen. Vad göra sa Biggan och hoppade upp i sovalkoven som hon ej fått bekanta sig med. Där fjölade hon för kung och fosterland. Ett täcke fullt i hundpink. Men jag hade extra filt med så det gick bra.

Denna dag har satt djupa spår i relationen mellan mig och maken. Dessa har vi reparerat i efterkommande dagar. Om några år kanske vi till och med kan skratta åt eländet.