I måndags opererade jag bort gallan. Jag var mer än nervös och funderade att i smyg tassa undan och inte låssas om mina besvär. Men vilken härlig stämning det var på operationsavdelningen. De var profsiga och tog väl hand om mig. Efter det att jag åter vaknat talade doktorn om att operationen hade varit komplicerad och pågått i över två timmar. Gallan var rejält inflamerad och massor av galla hade runit ut i magsäcken. Vilket jag hade blivit varse på måndagskvällen. Jag spydde galla som en spygroda. Även nu kan jag känna gallsmaken i munen. Kanske det ligger lite kvar i magen opch skvallpar. Min familj håller sig på avstånd och om det är för att jag luktar illa (kan inte ducha) eller att jag är pjåskig och hela tiden begär att de skall hämta saker mata mig eller ta på mig strumpor rätta till täcket osv vet jag inte. Men det känns som de tar avstånd. Så jag har varit och hälsat på hos min nya arbetsplats och min gamla arbetsplats. Konstigt nog var alla mkt upptagna på båda ställena. Den enda jag kan lita på är min dator kompis Fotografen. Han kan man lita på. Jag får både sitta i knä och pussas med honom, via datorn. Men i alla fall sa min läkare att jag såg ovanligt frisk ut föra att vara så sjuk. Det tycker jag är ett gott tecken och jag tackar min hästmassör och alternativmedicinare geten (Jeanette) för att hon så bra förberedde min kropp för operationen samt efter den samma. Även geten är en person som inte sviker. Dit är jag välkommen även om jag luktar apa.